När fan blir gammal...
I morse var jag duktig och var på morgonbad och simmade en km. När jag kommit halvvägs kommer en lågstadieklass och ska ha bad. Med sig har de fröken och en lärarassistent gissar jag. Denna lärarassistent gick i samma klass som jag under nio år och var en av dem som förstörde min barndom genom att mobba mig så mycket det bara var möjligt utan att lämna synliga märken. Till exempel: när vi hade bad och vi kom tillbaka till omklädningsrummet låg alltid mina trosor mitt på golvet vrängda ut och in och i stort sett alla tjejer i klassen stod och fnittrade när jag gick för att plocka upp dem. Försök föreställa er hur det kändes. Minns att det var jag och en tjej till som råkade ut för detta under mellan- och högstadiet. Detta tänkte jag på idag när jag såg henne stå där och leka lärarassistent. Undrar vad de små eleverna skulle säga om de visste hur hon betedde sig som barn.
Rätt man på rätt plats brukar man ju säga. I det här fallet är det lika välplacerat som att ha en pyroman som brandman.
Jag vann!
vem jag? kärring?
intelligent fett
jävla förbannade kukdator!
Men tåget var i alla fall i tid...
När jag stiger på tåget i Säffle funderar jag på varför jag åker tåg så sällan.
Efter 5 minuter kommer jag på varför och anledningarna blir allt fler ju närmare Göteborg jag kommer.
Snett bakom mig sitter en mamma med två små barn, ca 3 och 5 år. Den 5-årige pojken spelar ett spel som plingar och ringer oavbrutet. Den 3-åriga flickan sjunger och pratar och låter så mycket att jag misstänker någon form av bokstavskombination (från det kyrilliska alfabetet).
Framför mig sitter en pensionärskärring som stirrar på mig som om jag dödat hennes förstfödde.
Bakom mig sitter en människa som bara måste låta hela vagnen veta vad hon pratar om i telefon. Det jävligaste är att hon försöker låta intelligent genom att svänga sig med ord hon inte förstår och hittar dessutom på egna (martyrisk är ett praktexempel...)
Går till kiosken för att köpa kaffe. 130 spänn för 3 kaffe och 3 mackor.
I Trollhättan stiger Fat Bastards okända syster på tåget.
Eftersom jag i det läget ännu inte kommit på repliken "nej, för jag vet inte om din fetma smittar och jag är inte vaccinerad", svarar jag ja när hon frågar om platsen bredvid mig är ledig. Nu sitter hon stadigt på sin plats och halva min och gör understrykningar i en bok. Jag ser inte vilken men jag gissar på att det är en kokbok. Hennes lår nuddar mitt och jag gör mitt bästa för att inte kräkas i munnen.
Snart framme i Göteborg.