pappersdrake

Hatar verkligen när vi försover oss vilket hände just denna uuuunderbaaara onsdagsmorgon. Vaknade 07.30 och gick in till sonen med förhoppningen om att åtminstone han skulle vara uppe (hoppet är ju det sista som överger människan sägs det...) men icke. och att få upp det lilla hjärtegrynet visade sig vara näst intill omöjligt. har aldrig varit så nära bortadoption som just då. Nu är det lilla livet i skolan i alla fall och för att belöna mig själv, som har orkat genomlida denna överjävliga morgon, ska jag nu lyfta mina rosiga skinkhalvor från datastolen och placera desamma i balkongstolen och där tänker jag fanimig stanna tills jag läst ut Stieg Larssons nya bok! Enda uppbrotten kommer att vara för att fylla på kaffemuggen!