pappersdrake

Utan förvarning kom du så äntligen till mig i tisdags kväll.
Du visste att jag hade väntat länge på dig, att jag behövde få dig ur mitt system för att kunna gå vidare med mitt vanliga liv.
Utan ett ord fick du mig att gå till sovrummet, sakta klä av mig naken och låta dig komma in i mig.
De senaste dagarna har vi tillbringat där, i sängen, stönandes, svettandes, glödande heta.
Mat har inte varit att tänka på men vi har både druckit och tagit droger ihop - kanske för att få lite svalka, lite sömn, men du har varit lika het och intensiv som förr.
Nu är det lördag morgon och jag känner att du fortfarande är kvar i mig trots att du börjar bli mindre och mindre. Bra, för nu är jag verkligen trött på dig!

Jävla förkylning...