Ursäkta om jag stör...
... det är inte alls min mening, jag ska fatta mig kort. Jo, jag ville bara sända ut ett varmt tack till alla er som gick/körde förbi mig imorse när jag hade kört fast i snön med bilen. TACK för att ni har sådan hög tilltro till min förmåga att ta mig loss ur snödrivor. Ja för det var väl därför ni inte stannade och erbjöd er hjälp, ni VISSTE ju att "det där det klarar hon galant, det kan jag slå vad om!" Era spjuvrar där! Tänk att ni har så höga tankar om lilla mig. Det kunde man ju aldrig tro! Ja som ni så klokt förutspådde så kom jag ju loss till sist. Jag misströstade verkligen ett tag där men det visste ni ju redan att jag skulle klara. Bra karl, kvinna och sås reder sig själv! Återigen, STORT TACK! Det kommer säkert att läggas på karmakontot på +-sidan vill säga.
Det var ju årets mest deprimerande dag, så det var ju klart att du skulle få en sån trevlig morgon. Stackare. Det var nog inte jag i alla fall för jag såg ingen bil i en snödriva. Phu....
men käraste Anna!! Som Kamilla sa: Årets mest deprimerade dag. Det var även den 23/12 då vi fick punktering på väg upp till mamma. Tro på fan att alla som körde förbi oss tänkte nog samma sak om oss. Varför står dom där, med 3 barn, packning och julklappar högt som lågt. Va duktiga dom är som står där jättelänge!!!!!
JäVLA IDIOTER!!!!
ja inte var det en dag fylld av rosor och fågelsång direkt...