pappersdrake

Idag faller det små fjäderlätta snöflingor utanför fönstret. Som svandun virvlar de runt i luften. Folk blir som barn på nytt och dansar runt på gatorna och försöker fånga snöflingorna på tungan. En härlig syn. Eller nej... Snarare är det så att det öser ner någon form av snöblandad gegga som letar sig in under kläderna på folk som nerhukade och huttrande försöker komma framåt på gatorna till sina monotona och meningslösa arbeten. Idag beställs fler sistaminutenresor till solen än någonsin förr. Själv sitter jag i pyamas med en kopp ljummet kaffe framför datorn och funderar på hur jag ska tillbringa min dag. Teaterspelande ikväll men fram till dess vet jag inte. Skulle kunna tro att dagen kommer att flyta på i ett stilla tempo. En dag fylld av farmville, tv, korsord... Känner mig som en pensionär. Vem fan måste jag ligga med för att få ett jobb? Försökte med min man i ett par år men sen var det kört. Frågan är om det var mina prestationer i sovrummet eller arbetsrummet som gjorde att jag inte kunde jobba kvar... Missförstå mig rätt, ligger gör vi fortfarande men arbetar ihop gör vi inte. Lika bra det, jag tycker om att vara gift med karlsloken. Frågan kvarstår alltså... behöver ett jobb ju. Vore ju lite småskoj att träffa lite folk om dagarna. Att tjata på den 14-årige sonen att han ska göra läxorna/städa rummet/gå och lägga sig/gå upp när klockan ringer/borsta tänderna etc. känns inte som ett meningsfullt utbyte mellan intellektuella människor. Har sökt en massa jobb men hittills inget napp. Erbjudandet om att få ligga kanske skulle stå med i CV't? Jag skulle nog få komma på intervju då ialla fall. Men som det är nu slipper jag ju åtminstone gå ut i den snöblandade geggan.