Ja det ska tydligen till en gala för att få mig att börja blogga igen…
Har precis sett på Idrottsgalan och här kommer ett snabbt referat:
* Darin får både inleda och avsluta med Can you feel it. Hade de inte råd att låta pojkvaskern sjunga två olika låtar? Lite väl stram budget där SVT…
*Filippa Reinfeldt delar ut ett pris och kameramannen kan inte låta bli att filma Mona Sahlins reaktioner. Roligt.
* I ett humorinslag utger sig en komiker för att vara Foppa och programledaren kallar honom för Sveriges (eller världens, jag minns inte) bästa hockeyspelare genom tiderna och då zoomar kameramannen in Håkan Loob. Också väldigt roligt.
* Kvällens antiklimax: Under kvällen har det delats ut, eller nästan kastats priser efter skidåkare i olika kategorier. Utdelningen av Jerring-priset närmar sig. De nominerade minskas under hela kvällen ner tills det bara är två nominerade kvar: stafettlaget i längdskidor, herrar, från OS i Vancouver och Therese Ahlshammar, simning. Så är det då dags för utdelning av sagda pris, kvällens stora final. Torgny Mogren (gammal legendar inom längdskidåkning) står på scenen, beredd att dela ut priset och så går det till… Therese Ahlshammar??? Hon är inte där, hon är i Mexiko. Hennes tränare (?) får gå upp och ta emot priset i hennes frånvaro och så står han där i kamerornas blixtsken och gubbdansar lite lätt obekväm. Det bästa var att få se killarna i skidlaget och deras svarta blickar när de inser att de inte vunnit. Då har de ändå vunnit a shitload of priser under kvällen. Vinnarskallar - det bådar gott inför stundande VM det pôjker! I like!